Occasion calls for ...

Occasion calls för blogginlägg. Simple as that. Tisdag kväll vid Tjalvestugan. Traditionell långdistans som avslutning på vårsäsongen. Min tävlingsdress är kanske inte riktigt uppdaterad (jag är gubben i mitten för eventuella nya läsare). Det var några år sedan sist. Men det gick bra. Över förväntan, sjätte plats bland en massa ungdomar. 

Onsdag. Hemma. Den bästa ställplatsen av alla?

Grillen är tänd i den "mogna" trädgården, som någon sa.  Myskmadran är på väg att ta över gräsmattan. Ok, konkurrerar på sikt ut kirskålen. 

Plåtstorken börjar få grönt omkring sig.

Odlingslådorna måste klippas fram, den danska körveln tar över annars.

Rosenbönorna blommar fint vid växthuset.

Tomaterna har alla överlevt trots att vi var borta fyra veckor.

Rose de Recht, en av mina favoritrosor, har börjat blomma. Doftar!

Nävor och rosen Stanwell Perpetual. Taggig, men blomrik.

Nemesia och andra blommor. Någon läser en god bok ...

... medan någon annan grillar röding i tidningspapper (sic!) med mera.

Detta är nog vår bästa ställplats, när det kommer till kritan.

 

Ganska fullt ikväll, men vi fick plats förstås. Eventuella gäster får stå på gatan.

Därborta. Grillen behöver tillsyn.

Sigrid bryr sig inte.

Maten på bordet. Occasion calls for rosé i glasen.

Fjällröding. Grillad halloumi, tomater och svamp. Det får duga, det är ju vardag.

Vi lyssnar på Gregg Allman. RIP, nyligen bortgången. Broder Duane körde ihjäl sig redan 1972, men The Allman Brother's Band höll igång till 2014, med uppehåll för missbruk och dödsfall. Det är tufft i rockbranschen.  Men för mig kommer deras plattor alltid att leva. Låten Jessica från Brothers and Sisters är en av de bästa någonsin (ändå helt instrumental).