Romantische Straße

En grå morgon. Molnen sveper förbi oss och döljer alptopparna. Nu ska vi ner sista biten mot Tyskland och Romantische Straße ...

Vi börjar med att åka förbi det berömda Neuschwanstein, sagoslottet som inte är särskilt gammalt, men ligger imponerande fint. Men det här är nog Tysklands största turistfälla och vi har gått i tillräckligt många fällor. Byggt av kung Ludwig under senare halvan av 1800-talet. På beställning av Disney, tycks det.

Vi åker genom fina trakter längs Romantische Straße, utan några stopp före Nördlingen. Regnet har öst ner hela förmiddagen, men gör ett uppehåll här i en av Tysklands oräkneliga pittoreska gamla städer.

Vi åkte in genom den här porten och höll knappt på att komma ut för att parkera vid MacDonald's strax utanför. Ett gott råd: åk inte in i Historische Altstadt med husbil ...

Råkar på en gammal favorit. Alltså hon i vitt. VW Karmann Ghia. Cool 60-talare, även om hon inte var någon racerbil.

Vi vet inte ens vad kyrkan heter, men det är fint i Nördlingen, kan vi nöja oss med det? Ok, jag googlar. Sankt Georg, vem det nu var? Nej, jag googlar inte igen!

Lunchtime på ett av de många fiken. Kaffe och varm macka räcker. Sankt Arne serverar.

Ut på autobahn igen. "Stau" som det heter på tyska, förmodligen ett låneord från skånskan för vi staur fullständigt stilla ett bra tag. Umleitung eller arbeit? Det senare visade det sig.

Om Nördligen var fint, vad ska vi då säga om dagens mål, Rothenburg ob der Tauber.

Få städer kan mäta sig med Rothenburg ob d T när det gäller medeltida stadskärnor.

Det finns kanske inte flest korsvirkeshus här. Där är nog Goslar och Celle värre, men som en sammanhållen stadskärna är Rothenburg nästan oslagbar.

Det finns inga butiker med turistiskt krams i Rothenburg. Staden verkar ha bestämt sig för att vara bättre än så. Här är det kostbara hantverk som presenteras  i fina butiker. Någon som behöver ett gökur? Här finns hundratals och de är inte tillverkade i Taiwan.

Caféer, restauranger och stadstorn. Det finns mycket, men det blir aldrig vulgärt i Rothenburg. Staden imponerar.

En krok att hänga upp sig på? Nästan varje gathörn har någon udda detalj ...

... och här står folk och stirrar upp mot ett klockspel.

Vi hann inte riktigt med, men det tittade ut något genom fönstren bredvid klockan när den slog 18. 

MDCLXXXIII, vilket årtal får ni det till?

Jag går på stadsmuren, B håller sig på marken.

St Jakobskyrkan och hustak. Rothenburgs silouette.

På väg hem till campingen, ca två kilometer till fots, en fascinerande vildvuxen park. Vem tog sig senast ner i branten genom den här grinden och vad finns därnere?

Eller här, ännu värre. Ingen har gått genom den här grinden på decennier. Därnere växer lövträd omsnärjda av murgröna. Lövkatedral. Sådant gillar jag.

 Camp Idyll i lilla byn Derwant, gångavstånd til Rothenburg. Byn har egen kyrka ...

... och förstås floden, den ganska lilla Tauber, som ändå givit staden sitt tillnamn. Väl är det, för det finns flera Rothenburg i Tyskland.

Nürnberg och Würzburg får tjäna som referenser för att hitta till Rothenburg ob der Tauber.