Vi stannar kvar vid Bondekrok. Varför flytta när man har det bäst? Jag går på promenad, upptäcksfärd som vi så ofta gjort med vännerna som inte längre är här. Vid den här husgrunden har jag stått och filosoferat några gånger med oändligt saknade Pelle Persson. Vi hade teorier, som alltid, om vad som timat här. En husgrund på ca 5x10 meter uppe på ett berg.
Några meter från husgrunden en vidunderlig utsikt mot en medeltida farled, Finntarmen. En fästning, en spaningsplats? Min teori. Fel, nu vet jag svaret på Bondekroks gåta, Pelle.
Nedanför Christineholm, vacker hagmark med stora ekar.
Stengärdsgårdar vittnar om odlingsmarker och rishögarna om att någon fortfarande bryr sig om det öppna landskapet.
De stora stenhögarna ner mot strandlinjen uppges, enligt källan ovan (Bygdeband, Sveriges hembygdsförbund) vara från järnåldern. Riksantikvarieämbetet tror att de kan varit avsedda för framställning av makadam. På järnåldern? Min tolkning: detta är en "barlastudde" där skutor förr i tiden hämtade eller lossade barlaststen. På väg in i grunda skärgårdsvatten, som Finntarmen, behövde de säkert minska på djupgåendet. Pelle skulle hållit med mig.
Varför skulle man annars släpat stenen ända ner till strandlinjen?
Lite längre bort ett senare "fornminne". Betongfundament till de ramper marinen använde för att lägga till med fartyg ända in på 1980-talet. Just vid den här rampen, som bara betongen minner om, lade vi till mot land för första gången med segelbåt 1986. Vi siktade mot rampen eftersom vi inte fick igång motorn, utan måste lägga till under segel. Vi klarade det.
Öglor i berget, det finns tre på bilden, berättar också om marinens tilläggsplats här vid Bondekrok/Lisselön (två öar som landhöjningen förenat).
Jag letar efter de plintar som flottans män kunde koppla in sin sambandsutrustning på. De fanns här någonstans på 80-talet, men är borta nu. Däremot har platsen blivit begravningsplats. Här vilar Gina och Gordon. Vilka var de? Husdjur? Vad hände? Dog de samtidigt? Vem vet?
Dikeshörn vittnar om odlingsmark och upptrampad stig om att någon varit eller är här.
Aha. Det är förstås en fårstig.
Christineholms gamla odlings- eller betesmark har planterats med tall. Betesmark är det fortfarande, därför så ljust och öppet.
Det är inte mycket kvar av de gamla inhägnaderna där man samlade in djuren. Men idag behöver man inte mjölka några djur. Det är lamm- och biffstekar som betar markerna.
Här vid östra stranden låg en båt i natt. Segelbåtarna ligger kvar därborta. Vi ligger 150 meter bort, vid västra stranden. Här vid strandängen är det smalt.
Numera drivs elstängslet med solkraft.
Så fint där. Kul med historielektionen, barlast!
SvaraRadera