Skärgårdsorientering

Kartan över campingen har en orienteringskarta på baksidan. Kul. Jag har orienterat här förr och nu har jag lagt en bana åt oss. Visserligen utan skärmar i skogen, en ren skrivbordsprodukt.

Det är B som ska visa vägen. Här är vi redan på väg mot andra kontrollen i Eköns naturreservat.





Kontroll två, uppe på den kala höjden. Vilken utsikt!

Segelbåtar ute i farleden bort mot Kättilö.

Det är väldigt kuperat. På väg mot Slångudden tar vi hjälp av en trappa.

Se där! En jättegryta. Men det är inte kontrollen.

Den har vi här. Karttecknet för grävd grop visar sig vara ett litet jägartillhåll för fågeljakten.

Ute på Slångudden växer rikligt med getrams ...

... och vi ser Fyruddens hamn, där vi varit med båten många gånger. Kontroll fem är ett litet (uttorkat) kärr bakom busken.

Därborta i Drottningviken låg vi med båten när den ökända ”Emmastormen” slog till i juli 1986. Vi kunde omöjligen ligga kvar i ovädret och jag gick för motor hem till bryggan vid Engelholm. En och en halv timmes färd i storm med hela familjen i båten. Det kunde slutat illa, men vi kom fram. En rysare!

Det här är vår vätskekontroll och vi tar god tid på oss med kaffe och mackor. Detta är orientering utan tidtagning.

Ute på udden har någon lagt upp stengärdsgårdar. Det är ingen fornborg eller gammal befästning. Det finns i alla fall inga registrerade fornminnen här ute, enligt Riksantikvarieämbetets hemsida. Vilket antikvariskt namn på en myndighet!

Kontrollsökandet går bra, men det är upp, upp, upp på väg mot näst sista ...

... som är ett utsiktstorn. Lättfunnen, men svårfångad. Det känns i benen.

Men utsikten över skärgården är värd varenda steg. Vi är nära målet, vår camping skymtar nere till vänster.

Det finns en vägvisare i tornet. Ditåt ligger Harstena.

Lyxfika och prisutdelning. Segraren i flickklassen fick en söt hund.

”Gullviva ...

... mandelblom ...

... kattfot ...

... och blå viol”. Vi fann dem alla.

Vad det någon som tyckte det var fusk? Kattfoten ovan ser i alla fall ut som en kattfot. Det gör ju inte ju inte den här kattfoten nu innan blommorna slagit ut. Och det finns ingen art som heter ”blå viol”. Nästan alla violarter (vi har minst 15 i Sverige) är blå. Styvmorsviolen är en karaktärsart för skärgårdshällarna och blir bättre på bild än de ensamma skogsvioler vi hittade. Slut på lektionen. Hej då!