Tjugo mil söderut och vi hamnar i Varberg. Apelviken, som blev en favorit för ett år sedan. Vi har rabatt här (ACSI-kort) och bor billigt med bra service.
Riktigt bra, faktiskt. Men jag förstår mig inte på människor. Det är inte jättemånga här nu. Men ganska många. Och poolen är varm. Och tom. Bara jag som badar …
… och B (lite badkruka, ”kallt i luften”) solar därborta på andra sidan.
”Sommaren är längre i Apelviken”. Kanske, men det är bara jag som anammat budskapet. Lättpåverkad som jag är.
Havet glittrar. Molnen antyder omslag i vädret.
Men än skiner solen och det är folk lite här och där. För några veckor sedan kryllade det av folk här, säkert.
Det drar ihop sig. Spännande moln på himlen. Sådant som meteorologer gillar. Jag vet, jag känner några.
Kväll i Apelviken. Det har regnat. Alla sitter och kurar. Sommaren ÄR slut.
Här i Varberg säger de ”Appelviken”, trots att det stavas med ett p.
Det är säkert. Säger du ”apelviken” är du avslöjad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar