Trädgårdens hus vid Wij Trädgårdar. Café, restaurang och boende. I förgrunden en fin ros, ”Sissinghurst Castle”.
Gillar de här mörka rosorna. ”Skeda” med rötter i Skeda socken utanför Linköping.
Rosenträdgården är designad av Simon Irving, trädgårdsmästare vid Läckö slott.
Örtagården. Vid entrén står ett manchurisk valnötsträd.
Örtagården är i år ägnad åt Hildegard från Bingen (1098-1179). En fantastisk kvinna, abbedissa och predikant, författare av böcker i teologi, filosofi och medicin, grundare av kloster. Hon tog kejsare och påvar i upptuktelse.
Kanske dags att berätta något om Wij. Sedan 1649 ett säteri i Ockelbo, Gästrikland. Snart startades ett järnbruk, Ockelboverken, som övertogs av Kopparberg i slutet av 1800-talet. Kopparberg tröttnade på 1990-talet. Ockelbo kommun och lokala företag tog över Wij. Vad göra? 1996 kontaktades trädgårdskreatören Lars Krantz. Och idag är Wij Trädgårdar största attraktionen i kommunen och en av de finaste trädgårdarna i landet.
I örtagården finns den här bastanta fåtöljen, som knappast är något att sitta i, men den håller att luta sig mot.
Blå geranium, trädgårdsnäva, kanske ”Rozanne”. Fin.
I Barnens trädgård odlas bl a morötter. Den här lilla plätten räcker för att du ska kunna äta 27 morötter i veckan september till april, hävdar de. 27?
Många Cosmos (rosenskära) är bättre än en.
I växthuset får vi tips om nya tomatsorter att odla nästa år. Tre av tipsen odlar vi redan, men inte ”Chilega”. Verkar bra.
Jag har också chilin ”Vampire” hemma, men inte så här fin.
Pelargonium cotyledonis. Saknad. En av mina favoriter när jag samlade på vildpelargoner för tio år sedan.
Lin. Två sorter finns i odling, oljelin och spånadslin. Jag tror detta är spånadslin.
Linblommorna är fina.
Pipranka vill jag ha i trädgården, men ännu inte lyckats med.
Rodgersia vill jag också ha.
Cortenplåt är populärt numera. Här som fin skulptur med fåglar som sliter sig loss.
Längs bort i trädgården, vid det forna valsverket, finns en damm med badplats i Laån.
Skogens trädgård, ett projekt skapat av Ulf Nordfjell, en berömd man i den här branschen.
Det var länge sedan jag kröp omkring i Olof Olssons hässjor hemma i Tormestorp. Det var ett nöje den gode bonden inte uppskattade. Därför var det så spännande.
”Calamagrostis” hörde jag mig säga vid det här gräset. Vet inte riktigt var det kom ifrån. Men vid koll är det rätt! Tuvrör, Calamagrostis acutiflora.
Lunch. Torskrygg med ”örtslungad” potatis och grönt från trädgården utanför.
Vi går en runda till i trädgården. Plötsligt är det mycket folk. Före lunch var vi inte många.
Efter drygt tre timmar i Wijs trädgårdar går vi de hundra meterna tillbaka till campingen.
Oj vad mycket du vill ha och kan! Det blir att utöka trädgården eller att ha växter på höjden. Pelargonbladen var vackra.
SvaraRadera