Konst och verklighet

Vi rullar några mil söderut. Behöver några småsaker och stannar vid Dalahästen i Avesta.

Där finns ju en av mina favoritrestauranger. Biltemas café. Hurra.

Huvudmålet för dagen är Verket, eller Avesta Art. Det nedlagda järnverket är numera konst- och utställningslokal. 6000 kvadratmeter konst och industriminne i ett.

I dessa tider måste vi boka vårt besök i förväg. De släpper bara in 50 personer åt gången. Vi kommer i god tid och hinner fika och prata med personal.

Högst upp, ovanför masugnarna, finner vi Thomas Lindbladhs samling av bruksföremål i rostfritt stål. Just det här verket var bra på rostfritt. Det är fascinerande att möta alla dessa bruksföremål på detta sätt. Strax intill fanns också en samling av föremål i aluminium, ett material som känns lite så där...

Min köksmaskin hemma i köket i en lite äldre upplaga.

På samma våning Kjell Engmans fantastiska glaskreationer. Man undrar hur det är möjligt att skapa sådant i glas.

Som de högklackade fiskarna.

Det finns hiss, men det känns nästan som fusk att inte ta trapporna.

Bo Ek, lokal konstnär, visar hur det såg ut här för några årtionden sedan. Avesta järnverk lades ner 1983.

Det gäller att gå försiktigt på de ojämna golven i dunklet.

En av två masugnar.





Staden, verket och människorna.

Jag hade inte hört talas om utställningen förut och var därför oförberedd. Här vid introduktionen undrar jag varför jag aldrig (ört talas om Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren tidigare. Om deras expedition till Siljansringen och deras spårlösa försvinnande 1897.

Kanske för att deras efterlämnade rön inte dykt upp förrän ganska nyligen och lämnats till Ontologiska museet. Här dök mitt första tvivel upp. Finns det ett sådant museum?

Allt är så perfekt framställt. Bilderna, dagboken, berättelsen. Men vattenlevande humanoider i Siljansringen? Var de unga kvinnorna förvirrade? Eller är det jag som är förvirrad? Ontologi inom filosofin är läran om varandet och om hur världen och tingen är beskaffade. Det är just det som ställs på prov i Pompe Hedengrens och alla hans medarbetares utställning. Vi prövar våra sinnen. Det är mycket suggestivt och tankeväckande. Och rasande skickligt gjort.

Till det mera handfasta. Verket är en utställning med moderniteter i gammal industrimiljö. Suggestivt var ordet.

Blir lite förvånad när jag möter mig själv i en korridor. En labyrint av speglar. Hur hittade vi ut?

Spegeln som inte ger någon spegelbild. Närmast chockade inser vi att spegeln inte är en spegel.

Stilenligt på toa. Kunde varit en installation i utställningen. När såg vi en sådan spolning senast? Men det är ju en installation. Eller vad, rent ontologiskt? 

Sammanfattning: Verket/Avesta Art är helt underbart och fascinerande. Om ni inte varit där. Åk!

Vi tar oss ett par mil ut från Avesta för att övernatta på Falkuddens camping vid Näs bruk och nära byn By.

En av alla dessa mindre campingar i Sverige som drivs av holländare. De gör det bra.

Vi har köpt hallon och körsbär på verandan. Självservering och swish. Enkelt och bra.

Färjeläget Färjan har ingen färja längre, utan en smal ”one way bridge” (vanligt på NZ).

Bron vid Färjan.