Mot Dalarna

Vi är på väg ut på en liten semestertur. Inte detaljplanerad, men vi tänker oss Dalarna om de har något sevärt där. Men först ett stopp i Tumbo, utanför Eskilstuna. B vill titta på husbilar och här finns en av Sveriges största återförsäljare. Den här bilen, en LMC Passion, föll i smaken.





Långbäddar och fin planlösning.

Men kanske ändå en ”plåtis”, lite mindre och smidigare. Vi gillar Dreamer 68, en Rapido med långbäddar och hyfsat med stuvutrymme.

Men vi gillar inte prislappen. Och dessutom är vi ganska nöjda med den bil vi har, utan långbäddar.

Vi passerar Mälaren vid Kvicksund och så fort vi gör det får jag en känsla av att vi är i Norrland. När jag var barn trodde jag att Norrland började i Markaryd, så jag har vidgat mina vyer.

Från början hade vi tänkt oss en annan väg upp mot Avesta, men vi följde strömfåran och hamnade i Ängelsberg ...





... eller hur det nu stavas. Bruket, som utvecklades här från 1600-talet, stavas Engelsberg. Kanske en marknadsanpassning redan då.





Mulltimmershyttan här räknas till ett av världens främsta industriminnen, med på UNESCO:s världsarvslista. De äldsta delarna är från 1770. Hyttan drog din sista suck 1919, men förvaltas idag av stiftelsen Nordstjernan och Axel och Margret Ax:on Johnsons stiftelse ”för allmännyttiga ändamål”.

Det råder ett fullständigt lugn över platsen, trots att det är mitt i semestertiden.

Vi ser en vitblommig hässleklocka. Det gör oss glada.

Vi ser vattenfall. Vattnet skapade ju industrisamhället.






Vi ser mängder av vitblommande hässleklockor och blir fulla av skratt.





Vi inser att det är lugnt för att någon inte vill ha allmänheten nära sig, trots ”allmännyttiga ändamål”. Här händer inget och vi har missat färjan till Oljeön, så vi ska be att få återkomma en annan gång.

Vi blev lite besvikna på Ängelsberg. Inte minst för att ställplatsen i båthamnen är stängd. Det är den dock inte en dryg mil uppströms i Västanfors. Här finns elva platser på klubbens inhägnade område. Med väldigt fin service (el, toa, dusch, kök, vatten, bra wifi, tömning, ej gråvatten) för 150 kr natten. Alla platserna blev fyllda.

På promenadavstånd från båtbryggorna ligger Västanfors hembygdsgård, som kallar sig ”Sveriges öppnaste hembygdsgård, 364 dagar om året”. Framgår inte riktigt vilken dag de i så fall har stängt. Spelar ingen roll i dessa tider. Caféet och handelsboden är coronastängda på oviss tid. Endast hamnkrogen tycks vara öppen, men den drivs väl knappast av hembygdsföreningen.






Men det är väldigt fint, det ser vi redan på håll.

”Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
Står min hembygd och hälsar mig glad,
Var mig hälsad! – Men var är min faders gård
Det är tomt bakom lönnarnas rad”.

Det är tomt, men det är inte bränt och det är inte härjat och kalt.

Det är en vacker plats. Och titta där!





Ett fint grenigt kungsljus växer vilt i örtagårdens kompost.






Västanfors sluss hette Västanfors sluss ända fram till 1995, då en viss kronprinsessa och hennes fästman råkade passera.

Strömsholms kanal är äldre än till och med Göta kanal (äldst anses Hjälmare kanal vara). 

Strömsholms kanal byggdes 1777-1795 av Johan Ulfström, läser vi. Johan måste fått valkar i händerna. Men han byggde kanalen på kortare tid än Skanska grävde sig genom Hallandsåsen. Ändå är kanalen 11 mil lång, passerar 14 sjöar, har 26 slussar och 12 km grävd kanal. 

Kanske prinsessan kan ta med en färgburk nästa gång?

Slusshöjden är hela fem meter. Den totala fallhöjden i Strömsholms kanal är 100 meter. Värst i Sverige.

Vi ska inte. Lovar. Eftersom det tydligen ger er svarta händer.






I Västanfors skapades redan på 1600-talet hyttan som blev Fagersta bruk. Allt som fanns här revs och flyttades till Fagersta i början av 1900-talet. Fagersta bruk var i världstopp när det gällde specialstål. Men det krisade på 70-talet. Jan Stenbeck och Kinnevik tog över ägandet och det gick åt helvete. Bruket, med 5000 anställa, lades ner 1983. Trösten är väl att det fortfarande görs specialstål här av bl a Seco Tools. Än jobbar ca 2000 människor i stålbranschen här  i stan.

Klumpen på bilden är en bessemerkonverter, tillverkad 1865, från bruket som låg här. I den blåstes smält tackjärn till smidbart stål enligt bessemermetoden, som hade en viktig roll i den industriella revolutionen. Det enda bessemerverk som är bevarat står idag i Hagfors.

Här vid sjön Stora Aspen ligger Västanfors båtklubb. Hit kan man åka båt från hela världen. Jag pratade med ett gäng som just kommit i motorbåt från Uppsala via Mälaren och Strömsholms kanal (som ju egentligen är Kolbäcksån med slussar). Och Mälaren har ju via en berömd sluss i huvudstaden (och i Södertälje) kontakt med världshavet Östersjön. Dessutom kan man fortsätta kanalfärden vidare ända bort till Smedjebacken (ca 35 km till)!

En av Fagerstas stadsdelar heter Andra sidan. Ett bra namn med tanke på läget. Det finns en stadsdel som heter Sundbyberg också, vilket får B att nästan vilja flytta hit. Men å andra sidan ...