Kulinariskt

Vi ger oss iväg tidigt och är ensamma på parkeringen när vi kommer till detta historiska hus. Känner ni igen det?





Hit kom den 25-åriga Gustav Eriksson (senare Vasa) på flykt undan danskarna år 1520. Han räddades enligt sägnen av frun i huset som klappade till honom och schasade ut honom som en dräng.

Historierna är många. En handlar om att den blivande kungen flydde via Ornässtugans dass. Kanske är det här avträdet. Just det, Ornässtugan är svaret. Den byggdes i början av 1500-talet som sommarstuga. Pampigt. Vid Gustavs besök ägdes den av häradshövdingen Arendt Persson.

Vilken färg har flaggstången så här någon mil från koppargruvan? Jo, faluröd.

B hittar alltid ett djur att bry sig om. Här ett ornäslamm.

Vid Torsång tar vi en fika vid Dalälvens strand.

B hittar ett nytt djur att bry sig om.

Det är här vid Stora Lunås vi hittar djuren.

En emu spankulerar vid parkeringsplatsen, som egentligen var för liten för en husbil. Det var knepigt att ta sig därifrån.





Emun är exotiskt inslag här i dalaskogarna.

Kvarnhjul vid Stora Lunås.

Vi trodde det var en stor gårdsbutik, men det var snarare en liten djurpark. Vi var nog de enda som inte hade barn med oss. Men det är också ett gårdsmejeri, så ett par ostar fick vi med oss.

Den stora gårdsbutiken hittar vi av en slump i Stora Skedvi. Det var hit vi skulle. Jag hade förväxlat platserna, men kom på det först när jag såg den här skylten. Jomenvisst. Här ska vi stanna.

Och här ska vi äta lunch. Det ser väldigt fint ut. Gott om folk också, så vi får vänta några minuter.

Lunchmenyn ser oemotståndlig ut. Jag valde bringan och B grisen.

Forsagårdsgris med kålsallad ,kimchi och plommonsås m m. Gott, säger B.

Oxbringa från Pollacks gård. Allt på tallrikarna är lokalt producerat.

Ser jag nöjd ut? Hoppas ni tycker det, för det är så här jag ser ut när jag är nöjd. En av de godaste luncher jag ätit. Någonsin.

Jag har redan tackat kockarna som lagade maten ett par meter från oss. Men jag gör det igen. Tack för maten!

Nu har vi hamnat i Säterdalen. Här har Säterborna lekt och roat sig i Folkparken i hundra år.

Vi söker oss lite längre bort längs ravinen, där naturreservatet tar vid.

Här flyter Ljusterån stilla. Nyss hörde vi den forsa ner i ravinen.

Vägs ände, åtminstone med landsvägscykel. Men vi fortsätter en bit till fots.

Naturreservatet fortsätter i några kilometer till, men vi vänder ...

... Kärleksudden, där bara några änder är romantiska just nu. Och vi, förstås.

Ravinen omges av höga branter med skog.

Vi vänder tillbaka och stannar vid fäboden, där barnen (och B) kan klappa djur.

Gott med en öl vid Dalstugan efter cykelturen.

Vid tar natt på Säters camping. Undrar om vi får sova? Ett stort motormöte har ställts in, men det kom ändå massor av stora vrålåk till Säter denna helg. 

Vi säger god natt från Säters camping, plats 1, och hoppas på det bästa.