Underjordiskt

Fin morgon vid Stora Aspen i Västanfors.

Vi står några bilar på första parkett.

Det ska jämföras med vår nästa hållplats, ca tio mil bort. En grusplan med tillgång till vatten sopor, toa och dusch. Inget annat.

Jo, det finns något annat. Här ”Gruvarbetaren” av Helge Franzén.

Här en fika vid randen av en stor grop. Gjuthusets café gör väldigt goda smörgåsar.

Vi ska ner i underjorden i Falu gruva. Vår guide Gabrielle låter barnen ringa i klockan som en gång kallade gruvarbetarna till sina skift.

Falu koppargruva har varit i gång sedan vikingatiden. Mer eller mindre. Brytningen inleddes möjligen så tidigt som 800-talet, ev tidigare och upphörde 1992. Gruvan var under sin storhetstid en av Sveriges största. Sedan 2001 är den ett världsarv. 

”Stora Stöten” (eller ”The Great Pit”, obs stavningen) skapades den 25 juni 1687. Då rasade gruvan ihop. Inte en enda människa kom till skada, eftersom alla var lediga. Det var man inte ofta på den tiden. Vilken röta, skulle man kunna säga med dagens språkbruk.

Gabrielle försöker ingjuta mod i oss. Nu ska vi ner, ner, ner.

Det är en färgstark ”pit” eftersom berget här innehåller ca 150 olika mineraler. Jag har förstås förbättrat verkligheten något med HDR (filter).

Nu fattar vi varför fick har fått regnskydd. På sina håll porlar det rejält. Nu är vi vid gruvöppningen och från och med nu kan jag inte ta några bra bilder. Är en usel gruvfotograf, helt enkelt.

Det blir så här. Någonting föreställer det. Kanske något för Fotografiska museet?

Eller så här. Antydan om hisnande proportioner. 

Dagsljus! Schaktet från Creutz lave. Vi är drygt 50 meter ner. Men botten är mer 150 meter längre ner. Vi var inte längre ner än ca 65 meter.

Här åkte gruvarbetarna ner med ena benet i korgen och det andra utanför för att kunna ta spjärn mot berget. Ett helt gäng fick plats i korgen. Deras arbetsförhållanden är helt ofattbara för oss.

Puh! Uppe i värmen igen. Det var svalt och skönt i gruvan. Här uppe känns till och med 20 plus som lite för mycket efter de hundratals trappstegen. Nu ska vi ta en sväng på museet därborta i stora huset.

Det är ett väldigt fint museum som jag inte ens tänker försöka ge rättvisa. Åk hit. Men jag gjorde ett par reflexioner. Inga kvinnor i gruvan gällde i nästan alla år. Men det fanns kvinnor att räkna med även för väldigt länge sedan. Som Margareta, hånfullt kallad ”Kung Byxlös”. Den som sade det behövde inga byxor mer. Hon var minst lika tuff som hennes efterföljare. Hon räknas som Margrete I av Danmark. Margrethe II regerar fortfarande drygt 600 år senare.

Trots Margrete och andra starka kvinnor var det ändå männen som tog över. Det var väl Wallenberg och hans gelikar som la ner gruvan. Så duktiga var de.

De sista gruvarbetarna gick ner i gruvan 1993. Sedan var det slut ...

... med undantag av någon krutgubbe. 

Här invigs gruvan som ett ”världsarv” av nuvarande kungen år 2002.

På kvällspromenad. Ser ni den? Inte?

Nu då? Vid klippan mitt i bild.

Berguvarna häckar här sedan många år. De uteblev förra året, vilket skapade oro. Men i år har minst två ungar kläckts i boet på andra sidan Stora stöten.

Uvarna har blivit en speciell attraktion och lockar många besökare. De är inte så alltid lätta att få syn på. Mina bilder är väl inte knivskarpa, men hyfsade med tanke på avståndet. Zoom heter det.

Vi blir några som stannar kvar över natten. Men det är inte trångt, även om det ser så ut. Zoom heter det. God natt.