Så skrimrande var havet

Morgon vid Femöre. Lotsen är på väg ut för att möta fartyg. Det kommer stora lastfartyg varje dag. Livlig verksamhet i Oxelösunds hamn.

Vi har promenerat ut till Femörehuvud igen. 

Eget bord vid havet. Väldigt lite folk härute. Underligt nog. Det är så fint. Trots att det är mer än 20 husbilar en dryg kilometer bort är det folktomt här.

Men det gör ju inget att vi har ett naturreservat för oss själva. Nåja. Vi såg en hel buss med förskolebarn. Men vart barnen tagit vägen vet vi inte.

”Så skimrande var aldrig havet” skrev Taube. Jo, det var det. Men Taube hade ju rätt ändå. Minns ni texten?

Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande
Fälten, ängarna och träden aldrig så vackra
Och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida
Mot solnedgången, aftonen den underbara
När dina dina lockar dolde mig för världen
Medan du dränkte alla mina sorger, älskling
I din första kyss

Här kan vi sitta länge och se båtar stäva mot horisonten. Hävringe därute i diset.

En Marieholm 26 passerar nedanför fyren. Förr kände jag igen nästan alla segelbåtsmärken. Inte så längre, men vissa klassiker glömmer jag inte.

Klockan göts i Stockholm 1873 och är därmed äldre än fyrvaktarbostaden från 1922.

Undrar vad den väger.

Femörefortets bastioner är inte, som man kunde tro, minnen från världskrigen. De byggdes så sent som i början av 1960-talet.

Den som är hågad kan hyra fyrvaktarbostaden, men den har aldrig varit uthyrd när vi varit här. Undrar varför. Kan man bo tjusigare?

Fyrvaktarens båthus ligger några hundra meter bort, i en skyddad vik. Ett storskrakspar blir oroliga när vi kommer.

En knepig tall. Tyvärr död.

Rökeriet hade öppet! Trots att öppettiderna normalt är torsdag till lördag. Onsdag i dag, men det är ju en slags helgdagsafton. Lasse och Cine har köpt rökt lax.

Solen skiner, men det är ändå läge för filtar i vindarna från sjön. Rökt fisk och vitt vin i ett fiskeläge. Livet är underbart.