Fantastiska Körsbärsgården

Morgon i Sandkvie. Det kan bli en bra dag!

Ungefär en mil söderut och vi är tillbaka till Holmhällars pensionat. Men vi är för tidiga. De öppnar inte serveringen förrän kl 12. Ingen saffranspannkaka den här gången.

Så här såg det ut på bloggen när vi var här för fyra år sedan.

Vi går i stället ända ner till havet den här gången och upptäcker hur fint det är här. Ingen aftonfalk som då, men bodar med flistak och många raukar.

Vi leker kurragömma bland raukarna.

Det finns många hål att kika igenom.

Heligholmen. Därute vimlar det av fågel. ”Austresuggan” kallas rauken vi ser ...

... rakt igenom. Vilket gömsle för fågelskådning!

Lite fejk. Bodarna därnere ser urgamla ut. Och är det kanske också, men kollar man noga skvallrar byggnadssättet om att de i bästa fall är grundligt renoverade  på senare år. Några kanske till och med ganska nybyggda. Strunt samma. Det är fint här.

Det finns många platser att besöka på Sudret. Körsbärsgården är ett måste. Vi är uppe tidigt och de har inte ens öppnat när vi kommer. Vi får slå oss ner i trädgården och vänta en stund tills klockan blir tolv.

Ser jag ut som om jag är huggen i sten?  Stolen är i alla fall det och jag satt i den gör femton år sedan vid vårt första besök här. Men då fanns inte konsthallen.

Nu öppnar fiket. Vågar jag sätta mig. Har färgen torkat?

Saffranspannkakan med salmbärsglass är väldigt god.

Konst och trädgård är temat här.  ”Gateway” heter skulpturen av Björn E Eversen, en konstnär jag fascineras av. Och (starstruck!) där borta går hon, Marita Jonsson, som skapat denna fantastiska oas. Författare till konst- och trädgårdsböcker och mångårig länsantikvarie på Gotland. Vi säger hej, men jag vågar inte mer.

Vi beger oss, efter fikat, till konsthallen, som invigdes några år efter vårt första besök. Därborta sitter Jon Jonsson, Maritas make. Tillsammans tog de över Körsbärsgården för tjugo år sedan. Här har de skapat ett svenskt Louisiana (i mindre format). Enastående.

Mest fascinerande var, för mig, bekantskapen med Björn Erling Evensen, en konstnär jag aldrig hört talas om tidigare (jag är ingen konstkännare). Här en installation, som ska föreställa hans ateljé, i förminskad skala.

Här ett av Evensens verk. Han levde sina sista år på Gotland (gick bort i februari 2021, 97 år gammal), men hans verk finns över hela världen.





Jag har läst på om Evensen, köpte boken Marita Jonsson skrev om honom. En väldigt skicklig och mångsidig konstnär. En världskändis, men  ändå helt okänd för de flesta av oss. Vilket liv han levde! Vill ni veta mer, åk hit. Eller googla.

En annan favorit i konsthallen, Karin Oldfelt Hjertonson (född 1940). Förutom konstnär var hon ambassadör på Kuba på 90-talet och personlig vän med Pablo Neruda. Färgstarka akvareller.

Hjertonsons vallmo ...

... växer vid Jonssons bostadshus intill konsthallen.

Den danske trädgårdskonstnären Tage Andersen finns också här på Körsbärsgården. Påminner mig om att vi måste besöka hans Gunillaberg vid Bottnaryd. Om det finns kvar. Till salu förra året.

Att ta hand om Körsbärsgården handlade i början om att återskapa en gammal trädgård. Finns beskrivet i Anna Bergenströms bok Örtagården.

En bit av Toscana på södra Gotland.

Då och nu. Sundre kyrka och modern teknik. Vid Körsbärsgården.

Ännu längre söderut. Hoburgen. Den berömda gubben (på vars näsa jag suttit) lockar turister.

 






Hoburgsgubbens rödmålade näsa. Ser inte ens ut som en gubbe härifrån. Fånigt turistjippo. Finns massor av figurer vi kan fantisera om bland raukarna på Gotland. Utan rödfärg.

Fågelstationen på Sudret. Här har 1491 fåglar ringmärkts under den gångna veckan, enligt listan i fönstret. Vanligaste fångsterna var lövsångare och rödhakar. Till de ovanliga räknar vi nattskärra, blåhake och taigasångare.

Vamlingbo prästgård och Naturum Gotland. I prästgården finns Lars Jonsson-museet. Men också en busslast turister, så vi går inte in. Har varit här förut och till och med träffat på Lars Jonsson i egen hög person. För de som inte vet är han vår främste fågelmålare och författare till en lång rad fågel- och konstböcker. Bor på Sudret.

Vid Vamlingbo finns också en handelsträdgård. Vi motstår frestelserna, eftersom vi redan har bilen full med växter.

Bottarve museigård ligger bara några kilometer bort, så vi passar på att ...

... äta lunch.  Det som ligger på våfflan var gott, men våfflan själv var en ogräddad disktrasa.





Lojsta slott är en fornborg på en före detta ö vid Lojstasjöarna. Det är också en hembygdspark, som vårdas av folk i bygden.

Sjöar är inte vanliga på Gotland. De här inbjuder till bad, kanotfärder och fiske.





Vi tar en promenad ut till slottet, som inte längre är en ö. Vi går torrskodda på spången.

Av själva fornborgen finns inte mycket kvar, men det är en fin promenad bland maskrosor ...

... och vitsippor. Men, det där är ju inte vitsippor därborta. Kan det vara ...

... ramslök!




Det är helt underbart. Stora delar av slottet är en matta av ramslök.






Det är ju inte ett naturreservat, så vi plockar lite av överflödet för att ta hem och göra ramslökspesto av.

Lojstasjöarna heter Rammträsk, Slottsträsk och Broträsk (eftersom det en gång fanns en bro ut till slottet).





Här finns också en rekonstruktion av ett järnåldershus, Lojstahallen, byggt på 1930-talet.

Sommartid är det en mötesplats vid olika evenemang. Det finns en scen och ett enkelt sommarcafé. Men, som sagt, ”stängt” är det vanligaste ordet på Gotland fortfarande i slutet av maj.

Lojsta hembygdsförening hälsar husbilar välkomna. Man Swissair en femtiolapp. Dass finns. Plus natur och kultur.