Stenrike

Vi tackar för oss i Västös och åker vidare mot Fårö. Vi får vänta en stund på färjan, som faktiskt blir knökfull med bilar. Men vi är enda husbilen, i alla fall på den här turen, 11.30.

Gotlänningarna är med rätta stolta över sin särpräglade dialekt och stavar gärna skyltar på gutemål.  Bortom muren finns åtta p-platser för husbilar.

Nu är vi framme vid Lauters fiskeläge, som blivit en populär ställplats för husbilar. 120 kr plus 30 om vi vill ha el. För det bjuds toaletter, duschar, latrintömning, natur och kultur.






Vi har havsutsikt och känner oss stenrika.

Men vi kan inte bara bli sittande, utan ger oss iväg på järnhästarna mot Digerhuvuds raukfält. Första gången jag var här var det en smal stenig väg. Fortfarande smal, men asfalterad sedan många år. Också tät trafik under sommarmånaderna. Ännu är det ganska lugnt här.

Alltid lika fascinerande att klättra omkring bland raukarna.

Här allt allt grått och blått, med inslag av grönt.

Hur raukarna skapades är en lång historia. Ungefär 430 miljoner år lång. Läs själva.

Vindpinad kust.

Vid Helgumannen ligger båtarna på rätt köl för att det ska gå att sjösätta direkt. Men de är täckta av träskivor som skulle blåsa iväg om det inte vore för att det är ett stenrikt ställe.

Men alla båtarna är inte i sjödugligt skick.

Oj, drar det ihop sig till dramatik? Nej, det är bara jag som leker.

Hallå!? Har ni snott livbojen eller är Helgumannen Norrköpings obebodda vänort på Fårö?

Raukar behöver inte vara höga. Vid denna lilla rauk växte det salepsrot för fyra år sedan när vi var här. Det är för tidigt för den nu. Hoppas den finns kvar.

Efter Helgumannen viker vi av inåt land på blomsterrik skogsväg. 

Här är bedövande vackert. En sådan kontrast mot kustvägen strax norr om oss.

Bitvis var det stenigt och svårcyklat. Äntligen ute på stora vägen mot Lauter.

Därborta är vi hemma.

Vår cykelrutt. Det blev drygt elva kilometer. Kilometrarna 8 och 9 ganska svårframkomliga på stenig alvarväg.

Hemma igen. Efter middag sitter vi bara och njuter av hav och fåglar.

Vi har fåglar överallt omkring oss. Där sitter ett par silvertärnor och funderar på om de ska sätta bo.

Ja, vi slår väl till! Ingen blygsel, men det är ju helt naturligt.

En fiskmås tittar på från andra hållet.

Dags för en kort kvällspromenad när det drar ihop sig till solnedgång. Det finns ännu några fiskebåtar i hamnen, men vi ser ingen aktivitet. Undrar om de får något. Vi har förresten legat med vår segelbåt precis där denna fiskebåt ligger. Femton år sedan nu.

I hamnen ligger också en båt tillhörig Gotska Sandöns nationalpark. Detta är ju Sandöns närmaste hamn. Ön ligger ett maratonlopp norrut (för den som kan springa på vattnet), 42 kilometer. Sandön ligger ju nästan precis rakt österut från Arkösund, ca 13 mil. 

Hamnkontoret med modern betalautomat och några bodar.

I en av bodarna finns ett litet bibliotek där vi kan byta medhavda, utlästa böcker mot nya olästa. Ska göra det imorgon. Vi har tagit med bytesböcker, eftersom vi ofta finner bokbytarlådor på platser vi besöker.

Så var det då dags för dagens final. Klockan är 21.08.

Svanen simmar mot solen. Undrar om den, som vi, tänker att det är vackert.

Lauters hamn. Numera fler husbilar än båtar. Vi blir tio i natt.