Vi tar ett stopp på vägen mot …? Vart är vi på väg? Vi vet inte riktigt, men Wanås utanför Knislinge ingår i våra lösa planer. Detta stopp är dock vid skandalomsusade Huseby i Skatelöv socken sydväst om Växjö.
Vi är hungriga och söker oss mot Husebys restaurang. På vägen ser vi denna fyndiga skylt, som skulle passa så utmärkt hemma i vår egen trädgård.
Restaurangen heter Elisabeths Trädgård Restaurang & Café. Den Elisabeth (född Krueger) som åsyftas är hustrun till Joseph Stephens, som 1867 köpte järnbruket och herrgården Huseby. Tänker återkomma till familjen Stephens om en stund. Men först en eloge till platsens ”räkbomb”, en utmärkt och mättande macka. Kåken som hyser restaurangen är Husebys gamla mejeri. Men knappast någon dricker mjölk till maten. För vår del blev det vatten …
… förhoppningsvis inte från Helige å som gav kraft till bruket mellan sjöarna Salen och Åsnen. Ån ska inte förväxlas med den mäktiga Helge å, som ju kommer från Värnamohållet och passerar sjön Möckeln, cirka tre mil västerut. Den stora å som avvattnar sjön Åsnen mot havet är i stället den berömda Mörrumsån. Nu lärde ni er något.
Syns kanske inte på bilden, men lungörten är full av nektarsugna humlor. Bra växt för mångfald.
Vi ska kolla in herrgården. Ett bra tips är att skaffa Kulturarvskortet, som ger halva priset på entrén till en massa kultur runt om i Sverige. Idag har vi sparat hundra spänn. Och det är nog fjärde gången vi använder kortet i år, så det har redan gått med vinst.
Vi kikar in i lilla salen. Där står ju Elisabeth och Joseph! Dock i papp, vilket är förklarligt, eftersom de föddes på 1840 resp 1850-talen. Lägg märke till anakronismen i inredningen, tjock-teven från 1970-talet.
Förklaringen till teven är att Huseby idag står precis som det såg ut 1979, då Florence Elisabeth Stephens drog sin sista suck. Hon var äldst av tre systrar och fick ärva Huseby efter sin far. Här står hon i ett vackert rum en trappa upp.
Det är Florence som står för skandalen på Huseby. Hon var kompis med kungafamiljen och kung Gurra V ställde sig på hennes sida när det brakade loss. Turerna var många kring Florence, hennes usla affärer och lika usla kavaljerer på Huseby (vad det någon som tänkte Gösta Berling?). Hon blev en följetong i veckopressen, omyndigförklarad för att inte bruket och därmed trakten kring Åsnen skulle gå omkull. Det finns böcker skrivna om henne och Huseby. Idag är hon en stark krydda på historien om Huseby bruk.
Florence hade inga arvingar och testamenterade hela bruket till svenska staten, som inte riktigt visste vad den skulle ta sig till. Sedan 1994 är det Statens fastighetsverk som förvaltar Huseby. Ett gott jobb kan man tycka, eftersom bruket numera är det mest besökta turistmålet i Kronoberg.
Men från början var det ju ett järnbruk, även om det är lätt att glömma när skandaler och kungahus förs på tal. Redan i början av 1600-talets förädlades sjömalm här. Tackjärn tillverkades fram till 1930, men gjuteriet var i drift till 1954.
Idag fylls det gamla järnbruket med konst istället för masugnar. Som utställningen Blommor och ogräs av Maria Bolander och Anna Örnberg.
Anna Örnbergs hyllning till Frida Kahlo.
Maria Bolanders ”Släpp fåglarna fria”.
En mäktig alm växer bakom järnbruket. Ett av de största lövträd vi sett. Tankarna går till Tane Mahuta, kauriträdet på Nya Zeeland.
Nåja. Vi ska inte överdriva. Kauri är ju dessutom ett barrträd.
En mås väntar tålmodigt på något gott vid den gamla kvarnen.
Jag ger mig den på att jag såg en fisk fara igenom vid dammluckorna.
Eller?
Ser ni någon fisk?
Konst finns det också i butiken vid receptionen. Färgglada fåglar av Per Ingemarsson. Vi har inte råd.
Vi slår läger för natten mitt i sjön Åsnen. Campingen heter Mjölknabben och ligger på Sirkön.
Det blåser på sjön ikväll, men det är lugnt i den lilla hamnen.
Delar av Åsnens vatten och arkipelag är sedan 2018 nationalpark. Sveriges 30:e och yngsta nationalpark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar